Ett rockbands historia, del 2

 


Våren 2001. Dokumentationen från denna tid är inte helt fullständig och stora delar saknas. Jag tror dock att jag har kommit sanningen nära efter många djupgående undersökningar.

Efter återföreningen och utgivningen av Ingrid EP gick bandet en ljus vår till mötes. Det började med ett erbjudande om en spelning på ett välrenommerat ställe i Stockholm (pga. diverse dispyter med stället i fråga röjer vi inte namnet). Efter hårda förhandlingar ställde NiDIT in spelningen då arrangörerna antydde att de ville att de skulle spela en cover. Från samma tid rapporteras det att en mycket eminent bilbana är uppbyggd i NiDIT mansion. Enligt utsagor var denna scalextrickonstruktion ännu större och bättre än den som byggdes den kväll då NiDIT började spela musik år 2000. Den finns även uppgifter om pausmusik i tvättstugan, men detta är inte bekräftat.

Vad som däremot är bekräftat är att bandet hade flera spelningar i Linköping (där flera av medlemmarna för tillfället bodde) under våren. En inofficiell spelning på Flamman under Flammandagarna och en större spelning på Jazzcaféet (tidigare Bokcaféet). Den sistnämnda drog en för den här tiden stor publik och spelningen var mycket lyckad. Under våren släpptes också den efterlängtade skivan Greastest Hits II – The Golden Years som var en samlingsskiva med låtar från tidigare utgivna EP och singlar. I samband med detta fick bandet uppmärksamhet i pressen.

Efter denna framgångsrika vår blir det helt tyst från bandet och inga dokument finns som visar på vad som hände. Det kan ha varit så att meningsskiljaktigheter uppstod i bandet och att man lade ner verksamheten. Ryktet säger att man sparkade bassisten som tog sin tillflykt till en okänd ort i Sydostasien eller Australien samtidigt som de andra medlemmarna i bandet flyttade till Malmö respektive Lund. Den enda anteckning som finns från nära nog ett år är att webmaster RiLu sparkades hårt via SMS den 12 december 2001.

Därefter börjar det röra på sig igen. Bandet återförenas och den tidigare sparkade bassisten anlitas på konsultuppdrag. Ny banbrytande inspelningsteknik gör att bandet kan göra större rättvisa åt sina låtar även på skiva.

Den 9:e februari 2002 är det releaseparty för den nya skivan Mild Heaven som sedermera kommer att få fina recensioner i olika tidskrifter. Bandet själva är inte helt nöjd med skivan som de anser vara lite platt och för hårt producerad. Vad man kan säga så här i efterhand om skivan är att om bandet tidigare spelade industripop så är låtarna på denna skiva snarare renodlad industri eller pop. Flera av låtarna är glatt trallande gitarrpop som exempelvis öppningsspåret Dadgab i Noxin. Även Den gamla låten om de fyra hörnstenarna i livet i ny tappning ligger i denna genre, även om man dessutom skulle kunna lägga till epitetet experimentell på denna låt som påminner lite om de äldre NiDITlåtarna i sin uppbyggnad och disposition. På skivan finns också låten Kenneths lövsångare som definitivt ligger mer åt industrihållet. Låten är mycket depressiv och har flera gånger benämnts som en riktig partydödare. Vidare har vi Saras heta natt vilken är en synthpoplåt och elektro-improvisationsjazz-låten Modaljazz i b-moll som också avslutar skivan.

Personligen tycker jag att bandet är lite väl hårda mot sig själva när de totalsågar skivan. Det är en riktigt bra skiva, trots att det är något av en mellanskiva. Många av låtarna svänger riktigt bra och texterna är lysande.

Denna vår, liksom den förra, blir riktigt framgångsrik för NiDIT som under den här tiden också är mycket produktiva. Redan samma dag som Mild Heaven ges ut påbörjas arbetet med en ny skiva. Skivan kom också sedermera att heta Bandet som satsade livet på hastighet, vilket var en kompromiss med skivbolaget. Egentligen ville bandet att skivan skulle heta Bandet som kastade livet på hastighet, vilket syftade på att flera av bandmedlemmarna satsade så hårt på bandet under våren att allt annat fick stiga åt sidan. Skivbolaget ansåg dock att denna titel kunde uppfattas som stötande varvid titeln modifierades.

Skivan, som släpptes i slutet av maj 2002, innehåller låtar som Skalmans inferno, En bossa på kärlekshuset, Den nionde revolutionen och Dylans tonårsmaskin. Det är en diversifierad skiva där stilar blandas hur som helst. På något sätt har NiDIT dock lyckats sätta ihop en mycket bra och fungerande skiva av dessa låtar. Det är inte bara en samling låtar, utan man kan följa en röd tråd genom hela skivan. Skalmans inferno är en industripopig låt med skaflirtar som man lätt rycks med i, medan En bossa på kärlekshuset mer påminner om den gamla svenska popsångerskan Doris. Den nionde revolutionen hör liksom Skalmans inferno till industripopgenren, och denna låt är kanske en av bandets hittills bästa. Dylans tonårsmaskin handlar om en missförstådd kille som inte vill vara som alla andra och är en skönt trallig låt. På skivan används flera nya instrument. Framför allt på den elektroniska sidan har man införskaffat nya sköna instrument, men även ett för bandet nytt gitarrsound kan urskiljas då man numera spelar på en VOX AC30 förstärkare.

Många av låtarna hade man redan kunnat höra på spelningarna under våren där framför allt en spelning på mejeriet i Lund (2002-05-17) tillsammans med Caroline Soul utmärker sig. Publiken var inte så stor som väntat, men det berodde framför allt på att Lundakarnevalen pågick samtidigt och att spelningen ordnades mycket hastigt. Inte förrän samma morgon fick bassisten reda på att spelningen skulle äga rum. Trots stark fysisk nedsatthet pga. sjukdom tog bassisten sig samman och åkte ner till Lund för att kunna närvara vid spelningen på kvällen. Spelningen var lyckad och avslutades med den enda cover som NiDIT har spelat, Om Knet var här, som är en tysk version av Kents Om du var här. Enligt utsagor från bandet spelas denna låt på olika sätt varje gång den spelas, och den spelas enbart live.

Bara en månad senare, i samband med en spelning i Varberg, släpper bandet ett antal låtar på nätet under samlingsnamnet från Örebro till Varberg. Dessa låtar är framför allt demoversioner av låtar som inte fick plats på Bandet som satsade livet på hastighet.

Spelningen i Varberg är ett kapitel för sig. Det började som en spelning som managern ordnade i samband med en större tillställning bland släkt och vänner. Slutligen visade det sig bli en av bandets allra längsta spelningar och publiken är helt vild. Spelningen som började i Varberg slutade någonstans utanför Falkenberg, halvvägs till Halmstad. Hur det hela gick till är osäkert, men det ska finnas en videoinspelning från spelningen som florerar i vissa kretsar, där man kan se hur publiken formligen skriker i extas efter mer NiDIT. Jag har dock inte i skrivande stund fått tag på denna inspelning och ber att få återkomma med mer information senare.

Spelningen i Varberg blev avslutningen på denna epok i NiDITs historia. Efter en hård, arbetsam och produktiv vår måste bandet till slut ta en paus. Synth- och Trummaskinisten reste till Polen på en solsemester för att ta igen sig, något de andra bandmedlemmarna inte gillade då det fortfarande fanns saker som måste göras, även om det kanske kändes motigt. Bland annat tvingades man ställa in en spelning i den gamla hemstaden Nyköping, vilket gjorde många besvikna. Inom bandet diskuterade man om man skulle sparka Trummaskinisten, men då man i övrigt ansåg att han hade skött sig bra så kom han, lite billigt kan tyckas, undan med en varning.

Värt att nämnas från denna epok är också att det är vid denna tid som bandet börjar lansera sig utomlands. Bland annat spelas NiDIT på delar av Irland och man försöker komma in på den japanska marknaden. Några spelningar utanför Sveriges gränser görs dock inte pga. finansiella problem.

Under hösten ligger bandet lågt och skriver nya låtar i NiDITmansion i Lund. Planerna är att till nyår 02/03 ha tillräckligt med material för att kunna göra en ny skiva. Schemat kan tyvärr inte hållas och man kan endast spela in tre, fyra låtar under nyår. Det berodde mycket på att man samtidigt jobbar med att starta ett eget skivbolag. Bolaget skulle först heta skivbolaget Disco Zeppelin, men efter diverse skärmytslingar med myndigheterna så blev det avslag på bolagsbildandet och arbetet måste skjutas på framtiden. Flera band har uttryckt sitt intresse för att skriva på kontrakt för skivbolaget, bland annat La la land som är ett mycket bra trallpopband med dragningar åt tonårsångest och finstämd gitarrock.

När man inte hann spela in allt som man ville så inbjöd bandet istället vänner och bekanta till en stor fest över nyår för att se vad de ansåg om de nya låtarna. Alla sa att det var mycket bra, men bandmedlemmarna var lite oroliga och misstankar fanns att en del endast säger att det är bra för att få hänga med bandet. Man bestämmer sig för att ordna en spelning för att prova de nya låtarna på riktigt. Spelningen, som skulle äga rum på malmöfiket Utopia, var planerad till den 27:e februari, och inför spelningen var medlemmarna lite nervösa. Man hade inte hunnit repa, vilket i och för sig aldrig har varit något problem förut, men många av de nya låtarna är softare och mer lo-fi än vad man tidigare förknippar med NiDIT och man visste inte vad fansen skulle tycka om det. Nervositeten ökade när det visade sig endast några timmar innan spelningen att gitarrförstärkaren inte fungerade som den skulle. Efter hårt och stressigt mekande med förstärkaren lyckades man som tur var få igång förstärkaren och spelningen kunde bli av. Det blev en lyckad spelning trots att ljudbilden var något skev vid flera tillfällen. Publiken var positivt inställd till de nya låtarna och bandet kan andas ut. De har fått bekräftelse på att de kan fortsätta sitt arbete och fortfarande ha stöd ifrån fansen. Nu går bandet en ny vår till mötes och vi hoppas på att den ska bli lika lyckad som de tidigare!!

/Helena Arnoldsdottir

Lämna ett svar